Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men.
Senaten nämner dig, Coriolanus,
Med fröjd till konsul.
Jag den städse egnar
Mitt lif, min tjenst.
Då återstår det blott,
Att ni med folket talar.
Skona mig
För sådan plägsed; ej det anstår mig
Att blotta kroppen, visa mina ärr
Och tigga dem om röster. Låt mig slippa
Att göra det!
Min herre, folket släpper
Ej sina rättigheter, slår ej af
En prick af gammal sed.
Låt bli att retas
Och följ det gamla bruket, tag emot,
Som edra företrädare ha gjort,
Er ära formeligt.
Det är en roll,
Som jag med rodnad spelar; folket borde
Den rättigheten mista.
Hör ni det?
Att skryta: "så och så jag gjort" och visa
De läkta sår, som heldre borde skylas,
Liksom jag fått dem blott till hyresmedel
För deras andedrägt.
Nej, var ej envis. –
J folktribuner, er vi anbefalla
Framläggandet af vårt förslag för folket. –
All fröjd och ära önska vi vår konsul!
All fröjd och ära åt Coriolanus!
Nu ser du, hur han folket vill behandla.
Ack, om de visste det! Hans bön till dem
Lär bli ett hån, som låter dem förmärka,
Att icke stort han frågar efter svaret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
