Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. II, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förnimmandet af hans beteende,
Det fräckt och oförtäckt han tillät sig
I kraft af gammal ilska.
Skyll på oss,
På folktribunerna, att vi er tvungo –
Det hjelpte inga motskäl – till att kasta
På honom edra röster.
Säg, att valet
Var mera föranledt af vår befallning
Än egen drift; att edra sinnen, ledda
Af tvångets mera än af pligtens bud,
Förmådde er att mot er egen vilja
Till konsul nämna honom. Skyll på oss!
Och skona icke. Säg, att vi predikat
Om huru ung han började sin krigstjenst,
Och huru länge han den sedan fortsatt,
Samt hvilken ädel slägt han är utaf,
Den Marciska, från hvilken stammar ned
Den Ancus Marcius, Numas dotterson,
Som blef Hostilii efterträdare;
Af samma ätt var Publius samt Quintus,[1]
Som ledde drickbart vatten hit till Rom;
Och Censorinus, folkets vän, som fick
Sitt ädla namn som tvenne gånger censor,
Ibland hans fäder var.
En sådan härkomst,
Förenad med personliga förtjenster,
Som kräfva rang, vi anbefalle strängt
I eder hågkomst. Nu ni öfvervägt,
Hur förr och nu mot er han sig betett,
Och funnit, att han dödligt hatar er,
Och återkalla ett förhastadt val.
Ni skulle aldrig hafva gjort det, säg,
– Håll i med det – om vi ej narrat er.
Och skynda nu, då rösterna ni samlat,
Till Capitolium.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
