Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Må se på mig, då jag ej smickrar dem,
Och spegla sig. – Jag säger än en gång!
Om vi dem smeka, näras mot senaten
Upprorets, fräckhetens och trotsets nässlor,
För kvilka sjelfva vi ha plöjt och sått,
I det vi blandat dem med oss, de ädla,
Som sakna ingen annan dygd och makt,
Än den de sjelfva skänkt åt tiggare.
Ej mera nu!
Ej flera ord, jag ber.
Ej flera ord? – Så sant som jag har spilt
Mitt blod för fosterlandet utan fruktan
För yttre våld, så skola mina lungor,
Till dess de brista, mynta sina ord
Mot detta skabb-patrask, hvars pest vi sky,
Men sträfva dock att blifva smittade.
Om folket talar ni, som om ni vore
En hämdens Gud, men ej en menniska
Så svag som andra.
Detta borde vi
För folket ge tillkänna.
Hvad? Hans vrede?
Vrede!
Om jag så mild som midnattssömnen vore,
Vid Zeus, det vore dock min hjertans mening!
En sådan hjertans mening skall förblifva,
Der nu den är, ett inneslutet gift,
Och ej förgifta andra.
Skall förblifva! –
Nej, hör den nors-tritonen! – Märkte ni
Hans absoluta skall?
Olagligt!
Skall!
Du goda, men okloka ridderskap!
J värda, men sorglösa senatorer!
Hvi hafven J tillåtit hydran välja
En tjenare, som med sitt sturska skall –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
