Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ej Romare, som ej de äro, änskönt
Man valpat dem vid Capitolium.
Kom! gif er vrede ej med tungan fart;
Det blir väl bättre snart.
På fria fältet
Jag sloge säkert fyrtio af dem.
Sjelf slog jag väl ett par utaf de bästa,
Om ock de två tribunerna det vore.
Men nu är deras öfvermakt för stor,
Och mod är dårskap blott, om det vill mota
Ett hus, som ramlar. – Kom, förr’n slöddret hunnit
Tillbaks igen; dess ilska rusar fram
Som hämmad flod och drager ned till bottnen
Hvad förr den lydigt bar.
Jag ber er, gå.
Jag vill försöka, hvad mitt gamla vett
Förmår hos dem, som icke hafva stort.
Med klutar utaf alla färger måste
Man lappa detta.
Kom och gå er väg.
Den mannen har förstört sin egen lycka.
Hans själ för ädel är för denna verlden.
Han smickrar ej Neptunus för hans treudd,
Ej Zeus för blixten. Hjertat bor på tungan;
Hvad bröstet diktar talar munnen om,
Och blir han vred, så glömmer han, att nånsin
Han ordet död har hört. (Buller bakom scenen). Ett hyggligt buller!
O, låge de i säng!
I Tibern heldre! –
Det är ju knäfveln, att han icke kunde
Dem höfligt tala till!
Hvar är den huggorm,
Som ville öda staden ut och ensam
Regera der?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>