Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om ej, med saktmod eller flykt er värja.
Allt är i uppror.
Endast tala vackert.
Det är tillräckligt, blott han kan förmå sig
Att göra det.
Han måste det, han skall: –
Jag ber dig, säg: "Jag vill och går åstad."
Skall jag mitt hufvud blotta? Skall jag gifva
Med nedrig tunga åt mitt ädla hjerta
En lögn att dragas med? – Nå väl, får gå!
Dock, gällde det allenast denna kropp,
Så skulle de få mala den till stoft
Och kasta det mot vinden. – Nu till forum.
Ni har påtvingat mig en roll, som aldrig
Jag kan mig lära.
Kom, vi hjelpa er.
O, hör mig, kära son! Du ofta sagt,
Att mitt beröm till krigare dig gjort;
Ack, spela nu för mitt beröm en roll,
Som förr du icke spelt!
Jag måste väl.
Bort, gamla sinnesart! En skökas ande
Mig falle på! Förvandle sig mitt härskri,
Som stämde in med trumman, till ett gnäll
Så fint som snöpings eller flickas stämma,
Som vyssjar barn. Må fega skurkars smil
Min kind bebo, och skolpojktårar imma
Mitt ögas spegel, tiggartungor dallra
Mot mina läppar, och mitt pansarknä,
Som blott sig höjt uti stigbygeln, krökas
Som stafkarlns för en slant! – Jag gör det ej:
Jag har ej lust att så min heder kränka
Och låta koppens åtbörd lära själen
En sådan klibbig låghet.
Som du vill.
Att tigga dig är mig en större skam,
Än dig att tigga dem. Låt allt förderfvas!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
