Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. III, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När ödet slår som hårdast, sådant är
En ädel idrott. Ni mig rikligt gaf
Lärdomar, som oöfvervinnerligt
Det hjerta gjorde, som förstod dem rätt.
O himmel, himmel!
Nej, jag ber dig, hustru –
Må pesten drabba alla Romas skrån,
Och döden alla handtverk!
Hvad, hvad, hvad!
Man älskar mig, då jag ej mera fins. –
Hvar är det mod, min mor, som böd er säga,
Att, om ni varit gift med Hercules,
Ni hade sex utaf hans storverk gjort
Och spart er man hans svett? Cominius,
Friskt mod! Farväl! – Farväl, min mor, min maka!
Än står jag mig. – Menenius, du gamle,
Din gråt är saltare än unge mäns
Och fräter ögat upp. – Min fordne höfding,
Jag sett dig jernhård, ofta har du skådat
Hjerthärdande uppträden, tala nu
Till dessa qvinnor, säg, att lika dårligt
Det är att gråta åt ohjelplig ofärd,
Som le åt den. Nå, moder, mina faror
Till fröjd er städse lände; lita på
Att, fast jag ensam vandrar, lik en drake,[1]
Som sprider fasa rundt kring ensligt kärr,
Det ingen ser, men alla tala om,
Skall dock er son ovanlig bragd fullborda,
Om ej, för svek och låga ränker falla.
Min store son, hvart vill du taga vägen?
Cominius dig följe till en början,
Bestäm din kosa, gif dig icke vildt
Till pris åt hvarje oförmodad fara,
Som kan på vägen rusa på dig.
Gudar!
Jag följer dig en månad; vi bestämma
Din bostad så, att du af oss kan höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
