Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. IV, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Af våra planer. Till och med mot mig
Han stoltare sig uppför, än jag väntat,
Då först jag honom mottog. Sin natur
Han trogen är; hvad icke hjelpas kan
Ursäktas måste.
Bättre för er sjelf
Det hade varit, om ni icke delat
Er makt med honom, utan antingen
Behållit sjelf befälet eller gifvit
Det helt och hållet åt Coriolanus.
Ja, jag förstår; men lita på att, när
Han redogöra skall, så vet han ej,
Hvad jag kan yrka på. Det tycks väl nu –
Så tycker han, så tycker också folket –
Att han i allo handlar redligen
Och väl hushållar för de Volscers bästa,
Slåss som en drake, segrar innan än
Han dragit svärd, men något har han ogjordt,
Som bryter af hans nacke eller min,
När redogörelsen skall göras upp.
Säg, tror ni då, att han eröfrar Rom?
Hvar stad är hans, så snart han visar sig,
Och Romas ridderskap är honom lydigt;
Senat och adel hålla honom kär.
Tribunerna förstå ej krig, och folket
Lär lika qvickt tillbakakalla honom,
Som honom de förvist. För Rom han blir
Hvad hafsörn är för fisken: döfvande
Med Magisk kraft. Han till en början var
Dess ädle tjenare, men kunde icke
Sin heder bära. Vare sig hans stolthet,
Som genom daglig medgång skämmer bort
En lyckans gunstling, vare sig hans brist
På klokhet att begagna alla medel,
Som han var herre öfver, vare sig
Att blott till ett naturen honom danat
I krig som fred och herrskande i freden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
