Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. IV, 5 - Coriolanus. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med samma trug och pock som förr i krig,
Alltnog; men ett af alla dessa fel –
Han litet har af hvarje, icke alla,
Ty så till vida vill jag fria honom –
Har honom fruktad gjort och sedan hatad
Och sist förvisad. Hans förtjenster qväfvas
I öfvermått af skryt. Vårt värde ligger
Uti den tolkning tiden gifver det,
Och kraft, som sjelf sig tycker något vara,
Har ingen graf så viss som den tribun,
Från hvilken man basunar ut dess ära.
Spik drifver spik, och låga släcker låga,
Makt kufvar makt, förmågorna förmåga.
Kom, kom. – När, Cajus, Romas stad är din,
Då är du fattig man, då är du min.
Jag går ej med: ni hör, hvad den har sagt,
Som förr hans höfding var och innerligt
Höll honom kär. Han kallade mig fader.
Än se’n? Gå, ni, som honom landsförvisat,
Fall ned en mil ifrån hans tält och kryp
På barn knäna fram. – Nej, har han nekat
Cominius gehör, så blir jag hemma.
Han låtsade ej känna mig igen.
Nå, hör ni nu?
En gång likväl han nämde mig vid namn;
Jag talte om vår vänskap och det blod,
Som vi tillsammans spillt. Coriolanus
Han ville icke heta; inga namn!
Han sade, att han var ett namnlöst intet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
