Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till dess ånyo han sig smidt ett namn
I Romas brand.
Ja så. Jo, hyggligt tillstäldt!
Ett par tribuner skaffa här i Rom
Godt köp på kol: ett ståtligt äreminne!
Jag sade honom, huru stort det vore
Att ge förlåtelse, när minst den väntas;
Den staten vore futtig, svarte han,
Som bad om sådant hos en biltog man.
Han kunde icke svara annorlunda.
Jag sökte väcka upp hans ömma känslor
För gamla vänner, men han svarade,
Att han ej hade tid att plocka ut dem
Ur hög af ruttna agnar; dårligt vore,
Att för ett par tre korn ej bränna upp
Ett sådant stinkande och otäckt skräp.
Ett par tre korn! Jag ett ibland dem är;
Hans mor, hans vif, hans barn och denne mannen,
Vi äro kornen, ruttna agnar ni,
Som stinka himmelshögt. För er skull måste
Vi brännas upp.
Jag ber er, lugna er.
Om ock i denna nödens tid ni vägrar
Att hjelpa oss, så får ni dock ej håna
Vår stora ofärd. Om ett ord ni ville
För fosterlandet lägga, ack, det skulle,
Långt mera än en hastigt samlad här,
Vår landsman hejda.
Nej, jag har ej lust.
Jag ber er, gå.
Hvad skulle jag väl der?
Försöka, hvad er kärlek till ert land
Förmår hos honom.
Tänk, om mig han skickar
Tillbaka, som Cominius han skickat,
Förutan svar; hvad tycks? – Det vore blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
