Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förlåt min hårdhet, bed mig ej likväl
Förlåta Romarfolket. – O, en kyss,
Lång som min landsflykt, ljuflig som min hämd!
Ha, vid en svartsjuk Juno! samma kyss
Det är, som du mig gaf; min trogna mun
Har jungfruligt bevarat den. O gudar,
Den ädlaste bland mödrar har ej än
Min helsning fått! – Sjunk ned i jorden, knä, (Knäböjer).
Och tryck din vördnad djupare i marken
Än någon annan sons.
Statt upp välsignad,
I det, på bädd ej mjukare än flinta,
Jag böjer knä för dig och egnar dig
En ny sorts hyllning, hittills orätt delad
Emellan son och moder. (Hon knäböjer).
Hvad är detta?
På knä för straffad son, på knä för mig!
Må hungrig hafsstrands kiselstenar yra
Mot himlens stjernor! Må en trotsig storm
Mot solens glöd de stolta cedrar slunga
Med dråp på all omöjlighet och göra
Det icke möjliga till idel barnlek!
Du är min krigare, jag hulpit till
Att bilda dig. Månn’ denna fru du känner?[1]
Den ädla systern till Publicola,
Roms måne, kysk som isarna, som hänga
Uppå Dianas tempel, sammanfrusna
Af idel rena snön. – Valeria!
Se, här ett litet utdrag af dig sjelf,
Som, tolkadt under årens lopp, kan bli
Så stor och båld som du.
Må krigarguden
Med store Jovis tillstånd undervisa
Din själ i adlig dygd, att du må bli
Mot smälek härdad och i örlig lysa
Som väldig fyrbåk, stormen trotsande,
Och frälsa dem, som se dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
