Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Coriolanus. V, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En Volsciska var denne mannens mor,
Hans hustru är uti Corioli,
Och detta barn är honom likt af slump.
Afskeda oss! – Jag säger ej ett ord,
Förr’n Rom i ljusan låga står, men då
Har jag väl lust att säga än en smula.
O moder, moder! (Han fattar Volumnias båda händer. En stunds tystnad). O! hvad har ni gjort?
Se, himlen öppnar sig, och gudar skratta
Åt sådant onaturligt skådespel.
O moder, moder! O, ni vunnit har
För Rom en lycklig seger! Men er son –
O, tro det, tro det – honom har ni farligt,
Ja, kanske till och med till döds betvingat.
Dock det får vara! – Hör, Aufidius,
Fast ej med eftertryck jag kriga kan,
Så kan jag sluta dock en billig fred.
Min vän, om ni i mina kläder varit,
Säg, hade ni ej hört en moders bön?
Ej den beviljat ock. Aufidius?
Jo, jag var rörd.
Det svär jag på, ni var.
En småsak kommer icke mina ögon
Att droppa ömkans tårar. Säg mig nu,
Hur ni vill freden ha; jag vill ej gå
Till Rom igen, jag följer er och ber er
Om bistånd nu. – O moder! O, min hustru!
(Afsides). Rätt bra, att du din ömhet och din ära
I sär har skiljt! Det skall förskaffa mig
Min fordna lycka åter.
Strax på stund.
Vi dricka först tillsamman; bären sedan
Till Rom ett bättre bud, än toma ord,
Af båda parter billigtvis besegladt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
