Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fast af vår dyre broder Hamlets död
Än minnet grönskar, och det höfves oss
Att bära hjertesorg samt hela riket
Att till en enda dyster panna rynkas,
Har dock förstånd så kämpat med naturen,
Att visligen vår döde bror vi sörja,
I det vi icke glömma bort oss sjelfva.
Vi hafva derför vår fördetta syster,
Nu mer vår drottning, boren herrskarinna
Till detta hjeltemod, med brusten glädje,
Det ena ögat vått, det andra hoppfullt,
Med fröjd vid graf och klagolåt i brudstol,
Och nöd och lust i samma vågskål vägda,
Till äkta tagit; inga band vi lagt
På edra visa råd, som hafva gått
Oss fritt till mötes. Hafven tack för allt!
Nu veten att den unge Fortinbras –
Kanhända att vår makt han aktar ringa,
Kanhända ock han tror, att Danmarks rike
Ledbrutet blifvit vid vår broders död –
Har i förbund med denna dröm om vinning
Ej underlåtit att med bud oss kränka,
Som fordra återlemning af de land
Hans fader till vår tappre bror förlorat
Med rätt och skäl. Men nog om Fortinbras,
Nu till oss sjelf och denna rådsförsamling.
Förhållandet är följande: vi skrifvit
Till gamla Norrige, unga prinsens farbror,
Som, sjuk och orklös, knappast vet ett ord
Om hvad hans brorson gör, att han må hejda
Hans planers fart och det så mycket heldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
