Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som värfningar och folk och allt gå ut
Af Norriges land. Vi sända derför er,
Cornelius och Voltimand, som budskap
Med denna helsning till den gamle Norrige,
Tillstädjande er ingen större makt
Med konungen att pläga underhandling,
Än efter dessa tydliga artiklar. –
Farväl, och vise skyndsamhet ert nit!
I detta som i allt vårt nit skall spörjas.
Vi tvifla ej derpå, farväl af hjertat!
(Voltimand och Cornelius gå).
Och nu, Laertes, hvad har du att säga!
Du talte om en bön; säg ut, Laertes;
Hvad billigt kräfves utaf Danadrotten
Är ej förloradt ord. Hvad kan Laertes
Mig bedja om, som jag ej ger på förhand?
Ej hufvudet är mer med hjertat slägt,
Ej handen villigare munnens redskap,
An Danmarks thron din fader är förbunden.
Hvad önskar du, Laertes?
Höge konung,
Den nåd att få till Frankland återvända,
Hvarfrån jag villigt nyss till Danmark kom
Att vid er kröning gifva er min hyllning.
Då nu jag fyllt min pligt, må jag bekänna,
Att håg och tankar stå till Frankland åter
Och böja sig för er om gunst och orlof.
Har du din faders tillstånd? Säg, Polonius.
Ja, nästan mot min vilja fick han det
Med trägna böner, och till sist jag tryckte
Inseglet på hans önskan; hårdt det stod.
Jag er besvär, gif honom lof att resa.
Tag tiden då i akt, ty den är din,
Begagna den som sjelf du finner bäst. –
Men nu, min frände Hamlet och min son.
(Afsides). Mer än din frände, mindre än din son.[1]
Hvi hänga ständigt dessa moln på dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
