Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och vrångt mot allt förnuft, hvars gamla text
Är fäders död, och som oss städse ropat
Ifrån det första liket till det sista:
Det måste ske! – Jag ber dig, slå till marken
En så fåfänglig sorg och tänk på oss
Som på en far. Det vete hela verlden,
Att du den närmste är till Danmarks thron,
Ty med en kärlek icke mindre ädel,
Än den som nånsin huldrik fader hyst,
Jag älskar dig. Men hvad din återresa
Till skolan uti Wittenberg[1] beträffar,
Så är den på det högsta mot vår önskan.
Vi bedja derför dig att dröja qvar
Uti vårt ögas blida hägn och trefnad,
Vår förste hofman, frände och vår son.
Låt ej din moder bedja dig förgäfves,
Res ej till Wittenberg, blif qvar, min Hamlet!
Jag skall i allo lyda er, min fru.
Se, detta var ett huldt, ett älskligt svar.
Blif såsom vi i Danmark! Kom, min fru.
Vår Hamlets milda, oaftvungna bifall
Invid mitt hjerta sitter leende. –
Ej kungen någon skål i dag skall dricka,
Som ej kanonen skall för skyn förkunna;
Vid kungabägarns klang skall himlahvalfvet
På jordens thordön svara. – Kom, vi gå.
O, kunde detta allt för fasta kött
Upplösas uti dagg och tina bort!
O att den evige ej hade stadgat
Sin lag mot sjelfmord! O min Gud, min Gud!
Ack, huru uselt, ack, huru platt eländigt
Ar hela denna verldens väsende!
Tvi dig, o verld! Orensad trädgård lik,
Som går i frö, du frodig är af ogräs,
Som växt dig öfver. – Att det gått derhän!
Två månader, – ej två han än är död,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
