Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Haml.
Den som varit der!
Det hade er förfärat.
Mycket troligt,
Ja, mycket troligt; blef han länge qvar?
Så länge man beqvämligen kan räkna
Till hundrade.
Nej, längre, mycket längre.
Ej då jag honom såg.
Hans skägg var grått?
Det var, som jag det såg, då än han lefde,
Svart, silfversprängdt.
Jag går på vakt i natt;
Kanhända kommer han.
Det gör han säkert.
Om spöket tar min ädle fars gestalt,
Så vill i natt jag dock det spörja an,
Om sjelfva helvets gap ock böd mig tiga.
Jag ber er, om ni hittills dolt er syn,
Så håll den städse uti tystnad gömd.
Och hvad som helst må hända oss i natt,
Gif det en tydning, ingen tunga dock;
Jag skall er vänskap löna. – Nu farväl!
Jag vill besöka er uppå terassen
Mot klockan tolf.
Ers höghet, till er tjenst!
Ej tjenst, men vänskap oss emellan vare.
Farväl! (Horatio, Marcellus och Bernardo gå). Min faders ande klädd i stål!
Det står ej riktigt till, jag anar svek.
O, att det vore midnatt! – Intill dess
Statt stilla du min själ! Ond gerning bryter
I dagsljus fram och blir af menskor spord,
Om ock den skyldes af vår hela jord.
(Går).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
