Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. I, 4 - Hamlet. I, 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marc.
Vi få ej lyda honom, låt oss följa.
Ja, följom honom. – Hur skall detta slutas?
I danska staten någonting är ruttet.
Vårt hopp till himlen står.
O, följom honom!
Hvart vill du föra mig? Jag går ej längre.
Hör mig!
Jag hör.
Snart är min timma kommen,
Då jag till qvalets heta svafvellågor
Skall vända hem igen.
Ack, arma ande!
Beklaga ej, men lyssna allvarsamt
Till mina ord.
Det är min pligt att höra.
Så ock att hämnas, sedan du har hört.
Hvad?
Jag är din faders ande,
Dömd till en tid att gå igen om natten
Och att om dagen fasta uti lågor,
Till dess de snöda synder kolat ut,
Som jag i tiden gjort. Mig är förment
Mitt hemska fängsels hemlighet att yppa,
Jag annars kunde tälja dig en saga,
Hvars minsta ord ditt hjerta skulle rista,
Ditt unga blod till is förvandla, spränga
Som stjernskott ögonen ur deras kretsar
Och skilja dina täta lockar åt,
Så hvarje hårstrå skulle stå på ända,
Som borsten står uppå ett vredgadt piggsvin;
Men evighetens gåta är ej gjord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
