Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och omsvep blott dess lemmar och sirater,
Så vill jag vara kort. – Er son är tokig,
Ja, tokig; ty om tokigheten rätt
Man skulle vilja nu definiera,
Så är det rätt och slätt att vara tokig –
Men det får gå.
Mer sak och mindre konst.
Min fru!
Jag är ej konstig alls, det svär jag på.
Att han är tokig, det är visst och sannt.
Och visst och sant att det är synd, och synd
Att det är visst och sant. Komik figur!
Farväl med den, jag är ej konstig alls.
Ponera nu, att han är tokig: rester
Att finna orsak till en slik effekt,
Nej, heldre orsak till en slik defekt,
Ty den defekt-effekten har en orsak.
Här stå vi nu, och så står saken till:
Betänken:
Jag har en dotter, – har, ty hon är min –
Som gifvit mig med barnslig pligt och lydnad,
Märk, detta bref, – nu dragen konklusionen.
"Till hennes herrliga hvita barm."
"Detta."
Kom detta bref från Hamlet och till henne?
Haf tålamod, min fru; jag döljer intet. (Läser).
"Tvifla du om ljust kan vara
Der som sol och stjernor bo,
Tvifla du på sanning klara,
På min kärlek skall du tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
