Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en lycka, som vansinnet ofta hittar på, men som ett sundt
förnuft icke så lätt kan klämma ur sig. Jag vill lemna
honom och genast ställa till ett möte mellan honom och
min dotter. – (Högt). Min nådige herre, jag tager
underdånigt afsked af er.
Haml. Herre, ni kan icke ta något utaf mig, som jag
med mer förnöjelse låter er ta, undantagande mitt lif,
undantagande mitt lif.
Pol. Farväl, min prins!
Haml. De der tråkiga gamla narrarna!
(Rosenkranz och Gyldenstern komma).
Pol. Ni söker prins Hamlet; der är han.
Ros. (Till Polonius). Guds fred, herre.
(Polonius går).
Gyld. Min nådige herre!
Ros. Dyraste prins!
Haml. Mina förträffliga, goda vänner! Hur mår du,
Gyldenstern? Ack, se, Rosenkranz! Goda gossar, hur mår
ni båda?
Ros. Som andra medelmåttiga jordens söner.
Gyld. Lyckliga deruti, att vi icke äro öfverlyckliga.
Vi äro icke knappen på Fortunas mössa.
Haml. Ej heller hennes skosulor?
Ros. Icke det heller, min prins.
Haml. Då håller ni till vid hennes gördel eller i
medelpunkten af hennes gunst?
Gyld. Vi njuta verkeligen hennes ynnest.
Haml. Aha, i hemlighet! Alldeles riktigt: hon är en
slyna. – Hvad nytt?
Ros. Intet, min prins; om icke att veriden har blifvit
ärlig.
Haml. Då är domedag nära, men din nyhet är en
osanning. Låt mig förhöra er litet närmare. Hvad har ni, mina
goda vänner, försyndat er emot Fortuna, efter hon har skickat
er hit i fängelse?
Gyld. Fängelse, min prins?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
