Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Haml. Danmark är ett fängelse.
Ros. Då är hela verlden ett fängelse.
Haml. Ja, ett dugtigt ett, i hvilket det är många
afplankningar, skrubbar och kyffen, och Danmark är ett af
de värsta.
Ros. Vi tycka icke så, min prins.
Haml. Nå, då är det icke något fängelse för er, ty det
fins ingenting ondt eller godt i och för sig sjelf; vårt tycke
gör det till endera. – Jag tycker, att det är ett fängelse.
Ros. Då är det er äregirighet, som gör det dertill; det
är för trångt för er själ.
Haml. O, Gud! Jag skulle kunna låta stänga in mig
i ett nötskal och anse mig för konung öfver oändliga rymder,
om jag bara icke hade så elaka drömmar.
Gyld. Sådana drömmar äro bara äregirighet, ty
äregirighetens egenteliga väsende är blott skuggan af en dröm.
Haml. Drömmen sjelf är icke annat än en skugga.
Ros. Visserligen, och jag anser äregirigheten vara af en
så luftig och lätt natur, att den blott är skuggan af en skugga.
Haml. Då äro våra tiggare kroppar och våra monarker
och vidt och bredt firade hjeltar tiggarnes skuggor. –
Låt oss gå till hofs, ty jag kan min sann ej säga ett
förnuftigt ord.
Ros. och Gyld. Vi följa och uppvakta er.
Haml. Nej, för all del! Jag vill icke förblanda er med
min öfriga betjening, ty – för att tala med er som hederlig
karl jag är högst infamt påpassad.[1] – Men för att
nu hålla oss på vänskapens allmänna stråkväg, – hvad gör
ni i Helsingör?
Ros. Vi ville endast besöka er, min prins, ingenting
vidare.
Haml. Jag min tiggare är fattig till och med på
tacksägelser. Likväl tackar jag er, ehuruväl mina tacksägelser
knappt äro värda ett halföre, mina värda vänner. – Har
man icke skickat efter er? Är det er egen böjelse? Är det
ett frivilligt besök? Se så, se så, varen nu uppriktiga mot
mig; se så, rent ut!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
