Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Haml.
Hör hit, Horatio.
Här, till er tjenst, min gode prins.
Horatio, du den rätte mannen är,
Den bäste som jag träffat än i lifvet.
Min dyre prins!
Nej, tro ej, att jag smickrar:
Ty hvad befordran kan af dig jag vänta,
Hvars enda inkomst är ett muntert sinne,
Som jemt och rätt dig mat och kläder skaffar?
Hvi skulle man den arma smickra? Nej,
Låt sockertungan slicka dumhets prakt
Och kröka sina mjuka knän behändigt,
Der krypa lönar sig. O, hör! Allt sedan
Min dyra själ sin egen herre blef
Och kunde göra skillnad uppå folk,
Utvalde den sig enkom dig, ty du
Kan lida allt, som om du lede intet,
Och taga lyckans gunst och stötar mot
Med samma glada mod. Lycksalig den,
Som hufvud har med hjerta i förbund
Och ingen pipa är åt lyckans finger
Att qvida som hon spelar till! – O, gif mig
En man ej slaf af lidelsen, jag vill
Uti mitt hjertas kärnhus honom bära,
I hjertats hjerta så som dig jag bär. –
Men nog och mer än nog om det. – I qväll
Ett skådespel för konungen man gifver,
En scen uti detsamma liknar mycket
Hvad om min faders död jag dig berättat.
Jag ber dig, när den förekommer, märk
Med all din själs ansträngning på min farbror.
Om ej hans dolda brott utaf sig sjelf
Vid samma scen i dagen kryper fram,
Så är den anden vi ha sett en djefvul,
Och mina fantasier lika svarta
Som smedjegudens städ. – Gif noga akt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
