- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Första bandet /
240 / 60

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. III, 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Oph. Jag tänker ingenting, min prins.

Haml. Det är en skön tanke att ligga i jungfrusköt.

Oph. Hvad säger ni, min prins?

Haml. Ingenting.

Oph. Ni är munter, min nådige herre.

Haml. Hvem, jag?

Oph. Ja, ers höghet.

Haml. Åh, jag är er en riktig putsmakare, jag. Hvad
kan en menniska bättre göra än vara lustig? Ty ser ni
bara, hur munter min mor ser ut, och det är knappt två
timmar, sedan min far dog.

Oph. Nej, det är redan två gånger två månader sedan,
min prins.

Haml. Är det så länge sedan? Nå då må fan gå
svartklädd längre; jag tar på mig min zobelpels.[1] – O himlar!
Död för två månader sedan och ännu icke glömd! Då kan
man ju hoppas, att en stor mans minne kan öfverlefva honom
ett halft år. Men, vid den heliga jungfrun, då måste
han bygga kyrkor, ty annars tänker man lika litet på
honom som på käpphästen, hvars grafskrift är:

        "Ty ack! Ty ack!
        Vår stackars käpphäst är ju glömd.[2]"


(Trumpeter. Derpå pantomim).

(En konung och en drottning inträda med ömma åtbörder.
Drottningen omfamnar honom och han henne. Hon
knäfaller och tycks bedyra något. Han upplyfter henne
och hvilar sitt hufvud mot henne. Han lägger sig på
en blomsterbänk och då hon märker honom hafva
insomnat, går hon bort. Genast kommer en man in,
tager kronan af konungens hufvud, kysser den, dryper
förgift i konungens öra och går ut. Drottningen
kommer igen, märker, att konungen är död, och gör
förtviflade åtbörder. Giftblandaren kommer tillbaka med
två eller tre stumma personer och tyckes deltaga i
hennes sorg. Liket bäres ut. Giftblandaren friar till
drottningen med skänker; hon synes i början visa motvilja,
men emottager till slut hans kärlek).




[1] Att få bära zobelfordrade kläder var på Shakspeares tid en utmärkelse, som endast tillhörde förnäma personer.
[2] Käpphästen, the hobbyhorse reds vid majfesterna och skulle föreställa sanct Görans häst. Denna lek afskaffades af puritanerna, och de ofvan anförda orden lära vara en rad ur någon af de många satiriska visor, som, riktade mot de frommas ifver, egnades åt käpphästens minne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:46:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/a/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free