Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som stafkarl gick, ser vänner för sin dörr.
Så följer kärlek ofta lyckans spår,
Nog får den vänner, som om mycket rår,
Men den som pröfvar trolös vän i nöd,
Han får en fiende på lif och död. –
Så har vår vilja ingen ro och frid,
Den är med ödet uti ständig strid.
Vår föresats ej lyckans stötar tål,
Ty tanken den är vår, ej tankens mål.
Tänk nu, du skall ej äkta någon ann,
Den tanken grafläggs med din första man.
Må jordens föda, himlens ljus mig sky
Och ljuflig ro så natt som dag mig fly!
Må all min fröjd gå i förtviflan opp,
Och fångens bröd och länkar bli mitt hopp!
Må alla qval, som bleka glädjens kinder,
För mina fröjder ställa grymt förhinder,
Må tid och evighet mig vålla nöd,
Om jag mig gifter, sedan du är död.
Du svurit dyrt. – O, lemna mig en stund,
De matta sinnen vill i ljuflig blund
Jag hvila ut.
Ljuft vagge sömnen dig,
Ej ofrid komme mellan dig och mig! (Går).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
