Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva rena samveten, oss angår det icke. Låt sadelbrutna
kampar skubba sig, våra ryggar äro hela. –
(Lucianus kommer).
Det der är en viss Lucianus, konungens brorson.
Oph. Ni är så god som en chorus, min prins.
Haml. Jag skulle kunna vara tolk mellan er och er
käraste, bara jag finge se smådockorna hoppa.[1]
Oph. Ni är spetsig, min prins, ni är spetsig.
Haml. Att få mig slö skulle kosta er vackra suckar.
Oph. Ju bättre dess värre!
Haml. Det är så ni vill ha karlarna. – Begynn,
mördare! – Låt bli dina förbannade grimaser och begynn! –
Gå på: "Den hesa korpen skriar efter hämd."
Luc.
Svart tanke, färdig hand och skarpa gifter,
Och ensam med mig sjelf och mordbedrifter?
Du dödsdryck, bryggd af midnatts ettersafter,
Som trefaldt lånt af helvetsdaggen krafter,
Gå, gjut din trollska must i detta öra
Att helsokraft och lif med ens förgöra.
(Han dryper gift i den sofvandes öra).
Der sårad hjort har gråt och nöd,
Der står en ann på språng,
Den enes död den andres bröd,
Så är all verldens gång. –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
