Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om ej den dubbla kraft från fall att värna
Och bringa efter syndafall försoning? –
Jag vill se upp. Mitt brott det är förbi,
Men, ack, hvad böner passa väl för mig?
Förlåt mitt stygga mord? – Det duger ej,
Då än af samma mord jag njuter frukten,
Min krona och min drottning och mitt välde.
Kan den få nåd, som härdar fram i synd?
I denna snöda verld en brottsling kan
Med gyldne hand rättvisan skuffa undan
Och öfverbjuda rätt och lag med mammon.
Så går icke till deruppe! Nej,
Der duger intet knep, der ligger gerning
Uti sin egen dager, och från hjessan
Till fotabjellet få vi sjelfva stånda
I våra synder mot oss sjelfve vittnen. –
Hvad återstår? Försök, hvad ångren kan. –
Hvad kan den dock, då ej man ångra kan?
O svåra nöd! O hjerta svart som döden!
O fångna själ, som stretar att bli fri,
Men snärjs dess mer! Hjelp, englar, grip er an!
Ned, styfva knän! – Du hjerta utaf stål,
Blif mjukt som senorna på nyfödt barn!
Ännu kan allt bli godt igen.
(Aflägsnar sig och knäfaller).
Nu passar det sig just, nu beder han,
Nu vill jag göra’t. – Och så blir han salig.
Är jag väl hämnad då? – Tyst, låt mig tänka:
En skurk har mördat fader min, och jag,
Min faders ende son, den skurken sänder
Till himmelen? –
Nej, det är tack och lön och icke hämd.
Han tog min fader mätt af njutningar
Uti hans synders vidt utslagna majblom
Och hur hans räkning står det vete Gud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
