Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. III, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utaf er förra man; en narr, en kortkung,
Som land och rike snattade i mjugg
Och stal ifrån en hylla dyra kronan
Och stoppade i fickan.
Hamlet, håll!
En kung af trasor och af lumpor – –
O skylen mig med edra starka vingar,
J himlens härar! – Säg, hvad vill du mig,
Du vördnadsvärda skepnad!
Säg, kommer du din tröge son att banna,
Som tid och ifver spillt och så försummat
Att föra ut ditt fruktansvärda värf?
O, tala!
Förglöm det ej! Jag kommer denna gång
Blott för att hvässa upp ditt slöa uppsåt.
Men se, förfäran sitter på din moder,
Statt henne bi i hennes själavånda,
Inbillning verkar starkast i de svaga:
Tilltala henne Hamlet.
Hur står det till, min fru?
Ack, kära Hamlet,
Hur står det till med dig?
Du spänner ögat ut åt toma rymden
Och håller samtal med en kropplös luft,
Utur ditt öga kikar själen vildt,
Och likt yrvakna krigsmän vid ett larmrop
Upprusa dina hår utur sin bädd,
Som lefde de, och resa sig på ända. –
Stänk kyligt tålamod, min käre son,
På glöden i din själ! Hvad ser du på?
På honom! honom! – Se, hur blek han stirrar.
Hans blick och öde kan ju röra stenar.
O, se ej så på mig, du smälter ju
Min hårda bragd med dessa sorgens blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
