Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. III, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tag an en dygd, ifall ni den ej har.
Vidundret vana, som förhärdar själen[1]
I djeflars drägt, en engel är likväl,
Enär åt öfningen i godt och vackert
Den likaledes ger ett klädesplagg,
Som sitter väl. – Betvinga er i natt,
Och det skall göra återhållsamheten
Allt lättare och lättare till slut,
Ty vanan kan naturens stämpel ändra,
Den tuktar djefvuln eller drifver ut’en
Med underkraft. – Ännu en gång god natt!
Och när ni trängtar till välsignelse,
Så vill af er välsignelse jag tigga.
Det gör mig ondt om denne herrn, men himlen
Har så beslutat för att straffa mig
Igenom honom, honom genom mig
Och gjort mig till sitt redskap och sitt gissel.
Jag skaffar honom bort och svarar nog
För döden, som jag honom gaf. – God natt!
Af idel kärlek grym jag vara får;
Så börjas ondt, och värre återstår.
Men än ett ord, min mor!
Hvad skall jag göra?
Gör allt, blott icke det hvarom jag bad.
Låt nu den däste kungen locka er
Till sängs igen och pipa er på kinden
Och locka er med sina fräcka kyssar
Och sina satans fingrar kring er hals
Att sqvallra om, att ej jag är förryckt
I verklighet, men endast af förställning.
Det vore väl, om han fick veta det,
Ty hvilken drottning, skön och kysk och klok,
Förteg så dyra saker för en padda,
En flädermus, ett as, hvem gjorde det?
Nej, tysthetslöfte och förnuft till trots,
Sätt buren upp på taket, öppna luckan,
Låt foglarne få flyga! Gör som apan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
