Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. IV, 3 - Hamlet. IV, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Haml. Jag ser en Cherub, som ser det. – Nåväl, till
England. – Farväl, dyra moder!
Kon. Din hulde fader, Hamlet?
Haml. Min moder. – Fader och moder äro man och
hustru, man och hustru äro ett kött, – alltså, farväl min
mor. – Nu till England. (Hamlet går).
Kon.
Följ honom, locka honom straxt ombord,
Dröj icke, innan qvällen skall han hädan.
Fort! Allt besegladt är och satt i ordning,
Som detta värfvet rör, jag ber er, skynda.
(Rosenkranz och Gyldenstern gå).
Och England, om min vänskap du värderar, –
Som fyllest dig vår öfvermakt kan lära,
Då ännu blodigt färska sår du bär
Af danska svärd och fritt oss hyllning gifver –
Du får med köld ej möta herrskarbudet,
Som genom detta bref besvärjer dig
Att döda Hamlet genast. – Gör det, England!
Ty liksom lungsot i mitt blod han rasar.
Du måste bota mig; förr’n det är gjordt,
Hvad helst må hända, får jag icke ro.
(Går).
Kapten!
Gå, helsa Danmarks konung ifrån mig
Och säg, att med hans urlof Fortinbras
Fritt genomtåg igenom Danmark äskar
I kraft af löfte. – Hvar vi träffas, vet ni.
Om kungen vill oss något, skola vi
Pligtskyldigast inställa oss hos honom.
Låt honom veta det.
Skall ske, min prins.
Ryck långsamt fram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
