Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. IV, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vår afsigt skina fram, så vore bättre
Att ej försöka alls, och derför bör man
I bakhåll hafva annat, som står bi,
Ifall det första klickar. – Låt mig se –
Högtidligt vad vi satt på edra hufvu’n –
Nu vet jag:
När under kampens hetta törst er griper –
Ju häftigare striden är, dess bättre –
Och han vill dricka, skall jag ha tillreds
En enkom bägare; låt honom läppja
På drycken blott, och han har nog, om än
Han undgått stöten af en giftig värja.
Hvad buller? (Drottningen kommer). Gertrud, säg, hvad är på färde?
En sorg den andra trampar på dess häl;
Er sköna syster drunknat har, Laertes.
Har drunknat! Hvar?
Det står ett pilträd öfver bäcken lutadt
Och speglar sina gråa löf i vågen,
Der band hon sig fantastiska girlander
Af tusenskönor, nässlor och orkider,
Dem råa herdar gifva gröfre namn,
Men blyga jungfrur kalla: dödmäns fingrar.
Hon klef i trädet för att hänga kransar
På qvistarna, som svigtade mot strömmen,
Då brast en trolös gren, och sjelf hon föll
Med sina kransar ned i gråtögd våg.
En stund af sina vida kläder buren,
Hon öfver vågen som en hafsfru gled
Och sjöng på sina visor, som om ej
Hon anade sin ofärd eller som
Hon vore sjelf en infödd vattenande.
Det räckte icke länge; hennes kläder,
Af vattnet genomdruckna, drogo ned
Det arma barnet från melodisk sång
Till död i gyttjan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
