- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Första bandet /
285 / 105

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. V, 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Haml. På hvad grund?

1 Dödgr. Här, på dansk grund, vet jag. Jag har varit
dödgräfvare här som man och gosse i trettio år,

Haml. Hur länge kan en menniska ligga i jorden, innan
hon ruttnar?

1 Dödgr. Hå, om hon icke är rutten, innan hon dör,
som vi nu för tiden ha många liderliga as, som knappt hålla
att lägga in, så kan hon stå emot en åtta eller nio år
bortåt. En garfvare ligger sina nio år.

Haml. Hvarföre han mer än andra?

1 Dödgr. Jo, herre, hans hud är så genombarkad af
hans handtverk, att han håller vattnet ute en god tid; och
den der vätan är en knäfla förstörare af de der lik-kanaljerna.
Se, här är en skalle, som redan legat sina fulla tre och tjugo
år i jorden.

Haml. Hvems har den varit?

1 Dödgr. En sakramenskade lustig kurres. Hvems tror
ni den har varit?

Haml. Ja, det kan jag icke veta.

1 Dödgr. Knäfveln regera honom, så tokig han var
den kanaljen! En gång hällde han en hel flaska rhenskt
öfver hufvudet på mig. Den här skallen, herre, var Yoricks
skalle, hofnarrens.

Haml. Den här?
(Tar upp skallen).

1 Dödgr. Just den.

Haml. Ack, stackars Yorick! – Jag kände honom, Horatio,
en oändeligt lustig, utomordentligt humoristisk karl.
Han har väl tusende gånger burit mig på sin rygg, och nu,
hvilken fasa för min inbillning! Jag vämjes deråt. Här
suto dessa läppar, som jag kysst oräkneliga gånger. Hvar
äro nu dina stickord, dina krumsprång, dina visor, dina
blixtrande infall, som satte hela bordsällskapet i gapskratt?
Har du icke ett enda qvar till att göra dig lustig öfver
huru fult du nu grinar? Alldeles handfallen nu? Gå in i
hennes nåds sängkammare och säg henne, att om hon också
sminkar sig tumstjockt, så får hon dock till slut denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:46:28 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/a/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free