Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamlet. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Haml.
Dig Gud förlåte!
Jag följer dig. – Jag dör, Horatio. –
Farväl, elända drottning! – J, som bleka
Och darrande på detta sorgspel skåden,
Som stumma vittnen och åhörare,
Om tid jag hade, – men fiskalen döden
Gör kort process – nog kunde jag er säga –
Men, lika godt – jag dör, Horatio. –
Du lefver qvar, förtälj mitt ödes skick,
Rättfärdiga mitt minne.
Tro ej det.
Jag är en gammal Romare, ej Dansk;
Här något vin är qvar.
Är du en man,
Så gif mig bägaren, tag hit den genast!
O Gud, Horatio, hvad skändadt namn
Jag lemnar qvar, om du ej gåtan tyder.
Om nånsin du mig burit i ditt hjerta,
Så fjerma dig från himlars fröjd en stund
Och andas tungt i denna jemmerdalen –
Förtälj min saga – (Marsch på afstånd. Skott bakom scenen). Hör, hvad krigiskt buller!
Den unge Fortinbras, som segersäll
Från Pohlen kommit åter, ger salut
För sändebuden ifrån Englands konung.
Jag dör, Horatio. Det starka giftet
Förqväfver skoningslöst min andedrägt.
Jag hinner icke höra sändebuden.
Men Fortinbras, det spår jag, väljs till kung,
Jag ger åt honom döende min röst.
Säg honom det så väl som mycket annat,
Det största med det minsta, som har vållat -
Hvad öfrigt är, är tystnad –
(Han dör).
O, der brast
Ett ädelt hjerta! – Dyre prins, god natt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
