- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Andra bandet /
19

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mycket väsen för ingenting. II, 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Claud. Här är han.

Bened. Kom, vill ni följa med mig?

Claud. Hvart?

Bened. Till nästa videträd[1], i edra egna angelägenheter,
min grefve. På hvad fason tänker ni bära er krans? Kring
halsen som en ockrares guldkedja[2], eller under armen som
ett officersskärp? På ett eller annat sätt får ni lof att bära
den, ty prinsen har knipit er Hero.

Claud. Jag önskar honom lycka med henne.

Bened. Se, det är att tala som en hederlig
boskapshandlare; så säger man, när man har sålt en
ko. Men skulle ni väl ha trott prinsen om att spela
er ett sådant spratt?

Claud. Jag ber er, lemna mig.

Bened. Hå hå! Nu hugger ni ikring er[3] som den blinda
karlen; pojken stal maten ifrån er, och ni slår väggen.

Claud. Om ni icke vill gå, så går jag.          (Går).

Bened. Ack, den stackars vingskjutna fogeln! Nu lär
han väl krypa in och gömma sig i vassen. – Men att
fröken Beatrice skulle både känna mig och icke känna mig!
– Prinsens hofnarr! Nå; så lär man väl kalla mig för det
jag är lustig. – Men, nej! Månn’ jag icke gör mig sjelf
orätt? Sådant rykte har jag icke om mig. Det är Beatrices
bittra och elaka lynne, som vill gå och gälla för alla
menniskors omdöme, det är hon, som skriker ut mig så.
Men jag skall väl hämnas, så godt jag kan.

         (Don Pedro, Hero och Leonato komma).

Don P. Nå signor, hvar är grefven? Har ni inte sett
honom.

Bened. Uppriktigt sagdt, min prins, jag har spelat fru
Famas roll. Jag fann honom här så melankolisk som en
koja i skogen; jag sade honom, – och jag tror, att jag sade
honom sanningen – att ers höghet hade fått ja af den unga
fröken, och tillböd honom mitt sällskap till ett videträd,
antingen för att binda honom en krans, emedan han blifvit
förskjuten, eller för att binda honom ett ris, emedan
han just förtjenar en risbastu.


[1] Till nästa videträd. En krans af videträdets
blad var förskjutna älskandes symbol. Jemf. längre
ned samma sida.
[2] En ockrares guldkedja. Rika borgare i London
brukade pryda sig med dyrbara guldkedjor; vanligtvis
lånade de också ut penningar. Jemf. Valter Scotts Nigel.
[3] Nu hugger ni ikring er, m. m. Lär alludera på ett
ställe i den spanska romanen La vida de Lazarillo
de Tormes
.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:46:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hagberg/b/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free