- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Andra bandet /
26

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mycket väsen för ingenting. II, 2 - Mycket väsen för ingenting. II, 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Don J. Jag vill genast gå och höra efter hvilken dag
är utsatt till bröllopet.

(De gå).

TREDJE SCENEN.



        Leonatos trädgård.

        (Benedict och en page uppträda).

Bened. Hör hit!

Pag. Signor!

Bened. I mitt kammarfönster ligger en bok; gå efter
den åt mig.

Pag. Här är jag, signor.

Bened. Det vet jag nog; men jag vill ha dig härifrån
och så hit igen. (Pagen går). Det är ju underligt, att en
karl, som ser hur narraktigt andra bära sig åt, då de äro
kära, kan, efter att ha skrattat åt sådana dumma galenskaper
hos andra, göra sig till föremål för sitt eget förakt
genom att sjelf bli kär. En sådan karl är Claudio. Jag mins
nog den tid, då ingen annan musik var honom till lags, än
trumman och pipan; nu skall det vara tamburin och flöjt.
Jag mins nog den tid, då han kunde springa tio mil för
att se en skön rustning, och nu kan han ligga tio nätter
vaken och fundera på, hur han skall skära till en ny rock.
Förr brukade han tala frankt och rättfram som en dugtig
karl och god soldat, och nu har han börjat att skräda ord;
hans tal är som ett pertentligt uppdukadt bord med knäfveln
så mycket slisk på. Månntro jag skulle kunna bli så
förvandlad och ha mina ögon i behåll? Hvem vet? –
Tror knappast. Inte vill jag svära på, att ju icke kärleken
kan förvandla mig till en ostra, men det vill jag ge mig
tusan på, att den först skall förvandla mig till en ostra,
innan den gör mig till en sådan der narr. Den ena flickan
är vacker, det rör mig inte; den andra är förståndig,
det rör mig inte; den tredje är dygdig, det rör mig inte.
Inte förr än alla behag förena sig i en flicka, kan någon
flicka vara mig till behag. Rik skall hon vara, det är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:19 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hagberg/b/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free