- Project Runeberg -  Shakspeare's dramatiska arbeten / Andra bandet /
32

(1861) [MARC] [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Carl August Hagberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mycket väsen för ingenting. II, 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Leon. Behagar ni följa mig, min prins? Middagsmåltiden
är färdig.

Claudio. (Afsides). Om han inte nu blir pinkär i
henne, så vill jag aldrig mer tro på sannolikheter.

Don P. (Afsides). Nu skall hon fångas i samma nät,
och det skall er dotter och hennes kammarjungfru
göra. Det skall just bli det kosteliga i saken, att
den ena skall tro den andra vara kär i sig, utan att
något är på färde. Det är en scen, som jag skulle ha
lust att se; det skall bli en riktig pantomim. – Låt
oss skicka henne, för att buda honom till middagen.

        (Don Pedro, Claudio och Leonato gå).

Bened. (Kommer fram). Det der kan inte vara något
skälmstycke; saken lät allt för allvarsamt. – De
ha sina underrättelser från Hero sjelf. De tyckas
beklaga fröken, och hennes passion tyckes vara i
full fart. Vara kär i mig! Det är något som måste
besvaras. Jag hör nu hur man tadlar mig; de säga,
att jag blir öfvermodig, om jag förnimmer att hon
älskar mig. De säga vidare, att hon heldre dör,
än hon ger något tecken till böjelse för mig. Jag
har aldrig tänkt gifta mig, men beskyllningen för
öfvermod får jag lof att skudda af mig. – Lyckliga de,
som sjelfva få höra hvad folk har att klandra på dem
och derefter kunna rätta sig. De säga, att fröken
är skön: det är en sanning, som jag kan bevittna;
och dygdig: visserligen, deremot har jag ingenting
att invända; – och förståndig i allt, utom det att
hon älskar mig: – nå, nå, det är just inte någon
rekommendation för hennes förstånd, men så är det
heller inte något så stort bevis på hennes dårskap,
ty jag skall bli förbannadt kär i henne igen. – Visst
lär jag väl få mig några gamla utnötta speglosor till
lifs för det att jag så länge predikat mot äktenskap;
men smaken kan ju ändra sig. Det som smakade en i
ungdomen kan man ju få leda för på ålderdomen. Skall
man låta skrämma sig från sina tycken med stickord och
sentenser och sådana der hjernans papperskulor? Nej;
folkökningen måste befordras. Då jag sade, att jag
skulle dö som ungkarl, trodde jag inte,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:38:19 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hagberg/b/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free