Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mycket väsen för ingenting. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag rådde dem att mana Benedict
I vänskaps namn att lidelsen bekämpa
Och aldrig yppa den för Beatrice.
Urs. Men hvarför det? Förtjenar icke han
En så fullkomligt lycklig äkta säng,
Som nånsin Beatrice bädda kan?
Hero. Vid Amor! visst förtjenar Benedict
Så mycket godt, som någon man vi unne,
Men aldrig blef ett qvinnohjerta skapadt
Af hårdare metall än Beatrices.
Ett spotskt förakt ur hennes ögon sprakar
På alla föremål, och hennes qvickhet
Sig tror så väl, att ingenting i verlden
Är henne uti lag: hon kan ej älska,
Ej efter någon annan lämpa sig,
Hon är så egenkär.
Urs. Det tror jag ock;
Och derför bör hon heller ej få veta,
Hur kär han är; hon gjorde narr af honom.
Hero. Ja, du har rätt. Jag aldrig sett en karl,
Hur klok, hur ung, hur skön han än må vara.
Som hon ej slår i baklås: är han blond,
Så kallar Beatrice honom syster;
Och är han mörk, så är det strax naturen,
Som ritat af en narr och satt en plump;
Och är han smal, så är han som en lans
Med dålig knopp; och är han kort till växten,
Så kallas han en liten krumilur;
Och är han språksam, strax en väderhane,
Och tiger han, så står han som en stock.
Så letar jemt hon sämsta sidan ut
Och egnar aldrig sanningen och dygden
Den rätt, som enfald och förtjenst bör vänta.
Urs. Ja visst; ett sådant tadel stöter alltid.
Hero. Ja, den som är så tvär och på sin kant
Som Beatrice måste alltid stöta.
Men säg det den som törs! Om jag det sade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
