Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mycket väsen för ingenting. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Som ville bota andras raseri
Och fjettra vanvett med en silkestråd
Och stilla qval med luft och kramp med ord.
Nej, nej; det är så lätt att lugn predika
För den, som under sorgen vrider sig,
Men ej så lätt med dygd och sinnestyrka
Att bära tåligt samma bördor sjelf.
Hör derför upp med dina tröstegrunder,
Min smärta öfverröstar din förmaning.
Ant. I detta är en man då lik ett barn.
Leon. Jag ber dig, tig! Jag är ju kött och blod.
Än har ej funnits någon filosof,
Som varit tålig då han tandvärk haft,
Hur skönt de också skrifvit gudars språk
Och kallat nöd och smärta för ett intet.
Ant. Men vräk ej allt det onda på dig sjelf,
Låt dem, som kränkt dig, också lida något.
Leon. Nu har du rätt, det vill jag också göra;
Min själ mig säger: Hero är beljugen,
Och det skall Claudio och prinsen höra
Och alla höra, som förtalat henne.
Ant. Hit skynda både Claudio och prinsen.
Don P. God dag, god dag!
Claud. Guds fred, J gode herrar!
Leon. Ett ord, –
Don P. Vi hafva brådtom, Leonato.
Leon. Ha, brådtom! Nå, farväl med er, min prins. –
Så brådtom nu? – Nå, nå, det går väl för sig.
Don P. Ack, sök ej gräl med oss, du hedersgubbe.
Ant. Om han med gräl sig kunde rätt förskaffa,
Så komme somliga att stå sig slätt.
Claud. Hvem kränker honom?
Leon. Jo, för tusan, du,
Du kränker mig, du falska skrymtare! –
Åh nej, låt bli att lägga hand på svärdet,
Jag är ej rädd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
