Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mycket väsen för ingenting. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu är hon död, till döds af skurkar smädad,
Som lika gerna fäkta med en karl,
Som jag vill röra vid en huggorms gadd. –
Krabater, slynglar, pojkar! –
Leon. Men, min bror, –
Ant. Var stilla du! – Jag känner dem och vet,
Till minsta korn och skrupel hvad de väga:
Gemena, sturska, oförskämda sprättar.
Som ljuga, smickra, tissla, tassla, skända,
Hofvera sig med rysliga grimaser
Och prata ett och annat dunderord
Om hur de skulle qväsa den, som tordes –
Men det är allt.
Leon. Min bror, –
Ant. Se så, se så!
Låt mig få hållas, bry dig icke, du.
Don P. Vi vilja icke reta er, god’ herrar.
Er dotters död mig djupt till hjertat går,
Men ingenting man henne lagt till last,
Som ej var sant och klart ådagalagdt.
Leon. Min prins, min prins!
Don P. Jag vill ej höra er.
Leon. Ni vill ej? – Bort, min bror! – Jag vill bli hörd.
Ant. Och skall; ty annars skola somliga
Få känna det som svider.
Don P. Ha, se der,
Der kommer just den mannen, som vi sökte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
