Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. II, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min frukost, middag, aftonvard och sömn
Utgöras af det lilla ordet: kärlek.
Prot. Allt nog, jag läser i din blick ditt öde:
Var hon, som gick, den guddom, som du äskar?
Val. Just hon; ack, säg mig, är hon ej en engel?
Prot. Nej, men hon är ett jordiskt mästerstycke.
Val. Gudomligt, säg!
Prot. Jag vill ej smickra henne.
Val. Så smickra mig; beröm är kärlek kärt.
Prot. Då jag var sjuk, du gaf mig bittra piller,
Och nu jag ger dig samma läkedom.
Val. Säg sanning blott; om ej hon är gudomlig,
Så säg likväl, att hon den främsta är
Bland alla varelser på denna jord.
Prot. Med undantag utaf min älskarinna.
Val. Ack, inga undantag, min bästa vän!
På undantag ej hennes fägring lefver.
Prot. Har jag ej skäl att hedra främst min egen?
Val. Sjelf vill jag hjelpa till att hedra henne,
Ty henne skall den höga ära unnas
Att bära Silvias släp, på det att ej
Den låga jorden måtte komma åt
Att stjäla sig en kyss af hennes klädning
Och, stolt utaf en sådan herrlig gunst,
De sommar ljufva blomster knoppar rata
Och låta kylig vinter evigt herrska.
Prot. Hvad är det der för prat, min Valentin?
Val. Förlåt mig! Allt mot henne är ett intet;
Till intet gör hon hvarje annat värde.
Hon ensam –
Prot. Låt då henne ensam vara.
Val. Nej, ej för allt i verlden! – Hon är min.
En sådan diamant mig gör så rik,
Som tjugo haf med sand af idel perlor,
Med våg af nektar och med grund af guld.
Förlåt, att jag ej tänker mer på dig,
För det jag är så hänryckt af min sköna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
