Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. II, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den narren Thurio, hvars stora gods
Förnämligast ha vunnit bennes far,
Har gått med henne bort; jag måste efter,
Ty kärleken är svartsjuk, som du vet.
Prot. Hon älskar dig?
Val. Hon lofvat mig sin tro.
Ja, ännu mera! Sjelfva bröllopstimman
Beramad är med all den list, som fordras
Till hemlig flykt; jag stiger upp till henne
På stege utaf rep: allt redo är
Och väl betänkt, som främja skall min lycka.
Kom med mig på min kammare, min vän,
Och hjelp mig med ditt råd i denna sak.
Prot. Gå du förut, jag nog skall hitta dig.
Jag måste gå om bord och packa upp
De saker, som jag ej kan vara utan.
På ögonblicket är jag till din tjenst.
Val. Nå väl, så skynda dig.
Prot. Det skall jag göra. –
(Valentin går).
Liksom en eld en annan eld förtär,
Och som en spik kör ut en annan spik,
Så är nu minnet af min förra kärlek
För denna nya bild till fullo glömdt.
Är det mitt öga, är det hans beröm,
Är det den skönas värde eller kanske
Mitt eget falska hjerta, som mig tvingar
Att utan all reson så resonera?
Skön är hon; så ock Julia, som jag älskar, –
Nej älskade, ty kärleken har smält
Och mist, liksom en vaxbild framför elden,
Hvartenda drag utaf sitt förra väsen.
Mig tycks jag kallnat har för Valentin,
Och att som förr jag icke älskar honom;
Men ack, hans brud jag älskar allt för mycket,
Och det är skälet till min köld mot honom.
Hur djup skall ej en sansad kärlek bli,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
