Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. II, 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvad helst du vill och tror mig passa bäst.
Men säg, hur tror du verlden skall mig döma,
För det jag gör en sådan oklok resa?
Jag räds, att sådant ty des illa ut.
Luc. Om det ni tror, så bör ni stanna hemma.
Jul. Det vill jag icke.
Luc. Nå, så drag åstad,
Och grubbla icke mer på onda tungor.
Om Proteus blott gillar att ni kommer,
Så strunt i dem som tadla att ni går;
Men jag är rädd att han ej gillar det.
Jul. Det är det minsta, som jag fruktar för.
Ett haf af tårar, tiotusen eder
Och kärleksprof, dem ingen räkna kan,
En borgen äro att jag är välkommen.
Luc. Ack, sådant hafva männer jemt tillreds!
Jul. Ja, falska män, till falska ändamål.
En trogen stjerna såg min älskling födas;
Hans ord är heder och hans ed orakel,
Hans kärlek trogen och hans tanke ren,
Hans tårar äro rena bud från hjertat
Och hjertat lika fritt från svek i ord,
Som himmelen är fjerran ifrån jord.
Luc. Gud gifve, att ni finner honom så!
Jul. Ack, gör ej honom orätt, bästa vän,
Med slika bittra tvifvel på hans heder!
Min kärlek vinn med kärlek emot honom
Och följ mig genast till min kammare
Och låt oss tänka på hvad jag behöfver
På denna färd, som är så efterlängtad.
Åt dig förtror jag allt som tillhör mig,
Mitt gods, mitt husgeråd, mitt goda rykte
Och ber dig blott att fort mig hjelpa hädan.
Kom, svara ej, grip verket genast an,
Jag kan ej lida något längre uppskof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
