Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. III, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Val. Har hon mig öfvergifvit?
Prot. Icke heller.
Val. Hvad har du då för budskap?
Lans. Kära herre,
Det är förkunnadt, att ni är förvist.
Prot. Ack ja, förvist, vårt budskap tyder så,
Från hof, från Silvia och från din vän.
Val. O! Jag har redan smakat detta qval,
Hvars öfvermått nu gör mig öfverlastad.
Månn’ Silvia vet, att jag är landsförvisad?
Prot. Ja, ja; hon offrade vid denna dom,
Som står orubbelig till kraft och verkan,
Ett haf af perlor, annars tårar nämnda:
Hon lade ödmjukt ned dem med sig sjelf
På knä inför sin hårda faders fötter,
Vred sina händer, hvilkas hvithet glänste
Som om af qval nu först de hade bleknat.
Men böjda knän och lyftad snöhvit hand,
Beklämda suckar, silfverklara tårar
Ej verkade på hennes bistra far;
Nej, Valentin skall dö, om han blir gripen.
Och sjelfva hennes förbön, då hon bad
Om nåd för dig, förökte så hans vrede,
Att han befallte, att hon skulle häktas,
Med bittert hot om evig fångenskap.
Val. Håll upp! så framt det nästa, som du säger,
Ej mäktigt är att döda mig på fläck.
Om så det är, så andas i mitt öra
Ett slut på mina qval, som ej ta slut.
Prot. Hör upp att klaga öfver hjelplöst ondt
Och sök en hjelp för det du jemrar öfver,
Ty tiden är det godas mor och amma.
Om här du dröjer, ser du henne icke
Och sätter utomdess ditt lif på spel.
Godt hopp är kärleks staf; gå bort med den
Och låt den bli ett stöd mot din förtviflan.
Ett bref kan komma hit, fast du är borta;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
