Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. III, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och derför bär ni er ej illa åt,
Om ni i detta gör en vän till viljes.
Prot. Jag lyder er; om jag på något sätt
Med mitt förtal på henne verka kan,
Så skall hon icke länge älska honom;
Men om hon också glömmer Valentin,
Så följer ej, att Thurio hon älskar.
Thur. Då så ni härflar hennes kärlek af,
Ni måste nysta opp den strax på mig,
På det att hela härfvan ej må trasslas.
Det blir nödvändigt, att ni prisar mig
I samma mån, som Valentin ni häcklar.
Hert. Och häri, Proteus, på er vi lita,
Enär af Valentin vi sport om er,
Att redan ni har svurit kärlek tro
Och ej så lätt är böjd att ändra hug.
I kraft af denna borgen skall ni fritt
Med Silvia få hålla edra samtal,
Ty hon är vresig, dyster, melankolisk
Och skall för vännens skull er gerna se.
Då kan ni söka öfvertala henne
Att hata Valentin och älska Thurio.
Prot. Så mycket jag kan göra vill jag göra.
Men ni, herr Thurio, är ej ifrig nog,
Ni måste lägga nät för hennes hjerta
Med ljufva rim och klagande sonnetter,
Som andas idel öma kärlekseder.
Hert. Ja, himlabarnet poesi är mäktigt.
Prot. Säg, att på hennes skönhets-altar ni
Er gråt, er suckan, ja ert hjerta offrar.
Skrif, tills ert bläck blir torrt, och späd det upp
Med edra tårar; skrif så känslofullt,
Att versen vittnar att ni sanning säger.
Ty Orphei luta klang med skaldisk makt,
Dess gyldne toner smälte stål och stenar
Och tämde tigrar, ledde hafvets jettar
Från bottenlösa djup till dans på stranden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
