Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det svepskäl, att jag skall för honom tala,
Mig tillgång ger att egen kärlek främja.
Dock Silvia är för skön, för god, för helig
Att bli förförd af mina usla gåfvor.
Om jag bedyrar kärlekstro för henne,
Så kallar hon mig falsk emot min vän;
Om jag åt hennes skönhet eder gör,
Så säger hon, att jag menedig är,
Som brutit tro mot älskad Julia.
Oaktadt alla hennes heta stickord,
Som vore nog att döda kärleks hopp,
Skall dock min kärlek som en knähund krypa
Och vifta svans, ju mer hon sparkar mig.
Der kommer Thurio, vi gå åstad
Och ge en serenad vid hennes fönster.
Thur. Ha Proteus, ni krupit hit på förhand!
Prot. Ja, bästa Thurio, ty kärlek måste
Sig lära krypa, innan den kan gå.
Thur. Jag hoppas, att ni icke älskar här.
Prot. Jo visst, ty annars vore jag ej här.
Thur. Hvem? Silvia?
Prot. Ja, Silvia, – för er skull.
Thur. Då tackar jag för er skull. Nu, god’ herrar,
Stäm instrumenterna och börja friskt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
