Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. IV, 4 - Två ungherrar från Verona. V, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En dygdig fröken, god och rik på fägring.
Jag hoppas, att min herre korgen får,
Då hon så hjertligt för min fröken ömmar.
Så kärleken kan narras med sig sjelf!
Här är porträttet. Låt mig se; jag tror,
Att vore jag så grann som hon, så skulle
Mitt anlet ej se sämre ut än hennes,
Och dock har målaren en smula smickrat,
Så framt jag ej för mycket sjelf mig smickrar.
Hon bruna lockar har, guldgula jag;
Om intet annat felas, kan jag väl
Mig skaffa löshår utaf hennes färg.
Hon blåa ögon har; så äro mina,
Men låg är hennes panna, min är hög.
Hvad ser han då för vackert väl på henne,
Som icke lika vackert syns på mig,
Om ej den token Amor vore blind?
Kom, skuggbild, kom, tag denna skuggbild med,
Den är ju din rival. Liflösa bild,
Du älskad, ärad, kysst, förgudad blir!
Och kunde du hans dyrkan blott förnimma,
Jag ville gerna vara bilden, jag.
För frökens skull jag vill dig vara huld,
Som hon mot mig; vid Zeus, jag stack väl annars
Ditt blinda ögonpar ur duken ut
Och stucke så dig ut hos Proteus.
(Går).
Egl. Re’n solen börjar aftonskyn förgylla.
Och timmen nalkas nu, då Silvia
Vid Patricks klostercell mig skulle möta.
Hon passar säkert på, ty ej för sent,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
