Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Två ungherrar från Verona. V, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prot. Hon tycker, att ni brås på slägten.
Jul. (Afsides). Riktigt;
Han är den största narren i familjen.
Thur. Hvad säger hon om min förmögenhet?
Prot. Ack, den beklagar hon.
Thur. Och hvarför det?
Jul. (Afsides). För det en sådan åsna äger den.
Prot. För det den är en oförmögenhet.
Jul. Här kommer hertigen.
Hert. Herr Proteus,
Her Thurio, hur står det till med er?
Har någon af er sett herr Eglamour?
Thur. Ej jag.
Prot. Ej jag.
Hert. Min dotter då?
Prot. Ej heller.
Hert. Då har hon flytt till Valentin, den slyngeln,
Och Eglamour har henne sällskap gjort.
Ja visst; ty brodren Lorenz mötte båda,
Då han i skogen gick och gjorde bot.
Han kände honom mycket väl igen
Och gissade att det var hon, men var
Ej viss på saken, ty hon var maskerad.
Dessutom ärnade hon bikta sig
I Patricks cell helt nyss, men kom ej dit.
Allt detta tycks bekräfta, att hon rymt,
Och derför får ni icke stå och prata.
Till hast på stund! Vi mötas alla tre
Vid sluttningen af bergets fot, som vetter
Åt Mantua, dit de ha tagit flykten.
Fort, gode herrar, följ mig genast åt.
(Går).
Thur. Det var mig just ett litet tok till flicka,
Som springer undan för sin egen lycka!
Jag följer; mer af hat till Eglamour,
Än kärlek till den dumma Silvia.
(Går).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
