Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Johan. II, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utaf den sluga djefvuln, löftesbrytarn,
Den kopplaren som bryter tro och lofven
Dag ut, dag in och drager vinst af alla,
Af kung, af tiggare, af ung, af gammal,
Af flickan, som, fast hon ej mer kan mista
Än namnet flicka, mister äfven det,
Bedragen, stackare, af samma skurk,
Den hala herrn, den kittlarn egennytta,
Ja egennyttan, verldens vrånga lust;
Fast verlden i sig sjelf är noga afvägd
Att gå sin jemna gång på jemnad ban,
Så drifver dock den slemma vinningen
Och usel egennyttas spänstighet
All verlden ut ur billighetens stråt
Från föresats och rätt och gifna löften.
Nu egennyttan, denna kopplerska
Som mäklar löften, har sitt plåster lagt
Uppå en vankelmodig Philips öga,
Så att han sviker det beskydd han sjelf
Frivilligt lofvat, sviker ärlig fejd,
Allt för en smutsig och eländig fred. –
Dock hvarför klagar jag på egennyttan?
Kanske för det den ej till mig har friat:
Ej att jag ju har lust att hugga för mig,
Om hennes gyldne englar vinka mig,
Men denna hand, än fri från frestelse,
Är tiggarn lik, som spottar åt den rike.
Godt! Såsom jag nu är en tiggare,
Så vill jag bli bespottare och säga,
Att rikedom bland synder är den största;
Men blir jag rik, så skall min lösen bli;
Det fins ej större synd än tiggeri.
När konungar för vinst fly ärans stig,
Du vinning, blif min Gud! Jag hyllar dig.
(Går).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
