Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Johan. III, 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om mörk melankoli, det dystra spöket,
Ditt blod förtorkat, gjort det tungt och tjockt, –
Fast nu det spelar kittlande ikring
I alla ådror upp och ner och håller
Den narren löje uti menskors öga
Och spänner deras kind till fåfäng fröjd,
En drift, förhatlig för min afsigt – eller
Om du mig kunde utan ögon se,
Mig höra utan öron, svara mig
Förutan tunga med din blotta tanke,
Blind, döf och fri från ordens slemma klang,
Då skulle jag till trots för vaksam dag
Uti din barm utgjuta mina tankar,
Men ack, jag vill ej! – Dock, du är mig kär,
Och så jag tror att ock för dig jag är.
Hub. Så kär, att, hvad som helst ni mig befaller,
Om också döden följde på min gerning,
Vid Gud, jag gjorde det.
K. Joh. Det vet jag ju.
Min Hubert, goda Hubert, sänk ditt öga
På denna gosse; vet du hvad, min vän?
Han ligger mig i vägen som en huggorm,
Och hvarsomhelst jag denna fot vill sätta –
Han ligger framför mig. Förstår du mig?
Du är hans väktare.
Hub. Och skall bevaka’n,
Så att han aldrig stör ers majestät.
K. Joh. Död.
Hub. Min kung?
K. Joh. En graf.
Hub. Han skall ej lefva.
K. Joh. Nog.
Jag kunde vara munter nu, min Hubert;
Jag vill ej säga hvad jag ämnar dig;
Glöm icke hvad jag sagt. – Farväl, min fru,
Jag sänder eders majestät eskorten.
El. Välsignad du!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
