Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Johan. III, 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stig upp ifrån din bädd i evig natt,
Du lyckans skräck och fasa, jag vill kyssa
De afskyvärda knotor, lägga in
I dina ögongropar mina ögon,
Kring mina fingrar ringla dina maskar
Och stoppa munnen full af grafvens stoft
Och bli ett sådant gräsligt lik som du.
Kom, grina åt mig; jag vill tro du ler
Och smeka dig. Eländets älskling, kom,
Kom i din makas famn!
K. Phil. Frid, sköna sorg!
Const. Nej, nej, så länge än jag mäktar skria!
O sute dock i thordöns mun min tunga!
Jag skulle skaka verlden med mitt qval
Och ruska ur sin sömn det hemska ranglet,
Som ej en qvinnas svaga röst kan höra,
Och som mitt matta ropande försmår.
Pand. Vansinne yttrar ni, min fru, ej sorg.
Const. Du är ej from, om så du mig beljuger;
Jag är ej tokig: mitt är detta hår,
Som nu jag sliter af; Constance jag heter;
Jag hustru var åt Gottfrid af Bretagne;
Ung Arthur är min son och han är borta;
Jag är ej tokig; gifve Gud, jag vore!
Då kunde jag ju glömma bort mig sjelf;
O, hvilken sorg har icke jag att glömma! –
Predika visdom, så att jag blir tokig,
Och du skall bli ett helgon, kardinal.
Ty icke tokig, känslig blott för smärtan,
Jag hör min kloka del med klokskap tala
Om hur jag skall från dessa qval mig fria
Och undervisa mig om dolk och snara.
Om jag var tokig, glömde jag min son,
Ja, såg min Arthur i en påklädd docka.
Jag är ej tokig; allt för väl jag känner
Hvar särskild ofärd hur den stinger mig.
K. Phil. Bind dessa flätor upp! O, hvilken kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
