Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Johan. IV, 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så hårdt och våldsamt gå till väga, Hubert?
Jag stretar ej, jag står här som en bild;
För Guds skull, Hubert, låt ej binda mig!
Ack, Hubert, jaga dessa karlar bort,
Och jag skall sitta stilla som ett lam.
Jag skall ej röra mig, ej kny det minsta,
Ej se med vrede på det röda jernet;
Kör bort dem, och jag skall förlåta dig
Hvad qval som helst du må tillfoga mig!
Hub. Aflägsna er och lemna oss allena.
1 Tjen. Helst är jag fjerran från en sådan gerning.
Arth. O Gud, så jagade jag bort min vän!
Hans blick var grym, men känsligt var hans hjerta: –
Låt honom komma in; hans ömhet kan
Ge lif åt er.
Hub. Kom barn, och gör dig redo.
Arth. Fins ingen hjelp?
Hub. Nej; ut med ögonen.
Arth. O Gud! Om blott i ditt ett stoft det sute,
Ett korn, ett grand, en mygg, ett litet hårstrå,
Ett något, som den ädla synen störde!
Då kände du, att till och med det minsta
Kan smärta der, och ryste för ditt uppsåt.
Hub. Ditt löfte, Arthur! Stilla, håll din tunga!
Arth. Två tungor kunna ej tillfyllest bedja
För tvenne ögon om förbarmande.
Bed mig ej hålla tungan, bed mig icke,
Skär heldre af mig tungan, kära Hubert;
Men mina ögon! Skona mina ögon,
Om ej för annat, för att se på dig!
Nej se hur jernet kallnat; ej det vill
Mig göra ondt.
Hub. Jag kan det glödga, barn.
Arth. Nej, kära Hubert! Elden dött af sorg
Att så missbrukas, då den skaptes dock
Till menskors gagn och fromma. Se nu sjelf:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>