Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Johan. IV, 1 - Konung Johan. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det bor ej något ondt i detta eldkol;
Ett himlens andedrag har blåst det ut
Och strött uppå dess hufvud ångrens aska.
Hub. Min andedrägt kan blåsa lif i det.
Arth. Gör det, så skall du se, att kolet rodnar
Och glöder utaf blygsel öfver dig.
Kanhända ock det sprakar dig i ögat
Och, hunden lik som tvingas till att slåss,
Sin herre biter som vill reta honom.
Allt, som du velat nyttja att mig plåga,
Har ju sagt upp sin tjenst. Du ensam, Hubert,
Mer obarmhertig är än eld och jern,
Som skaptes blott till grymma ändamål.
Hub. Godt, lef! Jag vill ej dina ögon röra
För alla skatter som din farbror eger;
Dock har jag svurit och jag tänkte, gosse,
Med detta jernet här dem bränna ut.
Arth. Nu ser du ut som Hubert; långa stunden
Du var förklädd.
Hub. Tyst! Intet mer! Farväl!
Din farbror måste tro, att du är död.
Spårhundarna jag fylla vill med lögn.
Nu, snälla barn, sof sorglös och i lugn:
Ej Hubert vill för alla verldens skatter
Dig göra ondt.
Arth. O himmel! Tack, min Hubert!
Hub. Tyst! Intet mer! I stillhet följ du mig;
I stora faror går jag nu för dig.
K. Joh. Ånyo krönte, hoppas vi ånyo
Från denna thron se glada blickars hyllning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
