Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konung Johan. IV, 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hub. Intet, nådig herre?
Det var ju ni, som manade dertill.
K. Joh. Det är ett konungarnas syndastraff
Att hafva slafvar, som af deras lynnen
Sig taga fullmakt till att inbrott göra
I lifvets hem, det blodiga. En vink
Från högre ort uttyda de som lag
Och tro sig se hvad majestätet vill,
När det måhända mera af en nyck
Än verklig afsigt ögonbrynen rynkar.
Hub. Se här er egen hand och ert signet.
K. Joh. O, när emellan jord och himmel afsluts
Den sista räkningen, skall denna handskrift
Emot oss vittna till fördömelse!
Hur ofta ske ej onda dåd, allenast
För det vi verktyg se att illa göra!
Om du ej genast varit mig tillhands,
En menska märkt utaf naturens hand
Och stämplad till att göra nidingsverk,
Ej hade detta mord mig fallit in;
Men då jag såg din fasansfulla uppsyn
Och fann dig skicklig till ett blodigt skurkstreck,
Beqvämlig att i farligt uppdrag nyttjas,
Då undföll mig ett ord om Arthurs död
Och du, begärlig efter kungagunst,
Fann ej betänkeligt en prins att mörda.
K. Joh. O, hade du blott skakat på ditt hufvud,
Blott studsat för min dunkelt sagda mening,
Blott fäst på mig en enda tvekans blick,
Som bad mig tydligt säga ut min tanke!
Djup blygsel då med stumhet slagit mig,
Och dina skrupler mina skrupler väckt;
Men du förstod mig straxt på mina tecken
Och förde tal med synden genom tecken,
Ja, släppte utan hejd ditt hjerta till
Och lät din grymma hand ett dåd fullborda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
